Jag menar inte chipsdipp alltså!
Igår när jag kom till jobbet var allt som vanligt. I ungefär en timme, sen kom en molande känsla som kröp upp i halsen och stannade som en klump. Plus att jag blev orklös och allmänt nere och initiativlös.
Det gick till den milda grad att jag tillsammans med min arbetslagsledare kom fram till att jag skulle gå hem!
ALDRIG har jag gått hem ifrån jobbet för att ha varit ledsen eller liknande.
Min teori är att flytt, med alla förberedelser, dubbelt jobb då en kollega varit sjuk i 3 veckor, att papparollen närmar sig med allt vad det innebär, en massa gamla kort och nostalgiska saker i kartonger som väcker gamla känslor osv....allt detta sammantaget gjorde mig utmattad och konstig.
Men idag mår jag bättre. Och på FREDAG ska Jossan och jag till BVC och lyssna på hjärtljud och sen ska vi på TexasLonghorn, Papi ska få sin chili :) och på LÖRDAG bär det av till TITTUT för 3d/4d ultraljud! Skojj som fan!
Och varje dag så sparkar liten, då pratar jag med liten och klappar magen. Jag längtar något GALET.
Kul besked idag också är att Jossan är beviljad havandeskapspenning! Såååå skönt!
Nu Sova! Peace!
5 kommentarer:
Haha, jag läste handikappspenning :)
Anywho, släng på ett par feta hörlurar på på magen och kör lite schysst musik så ungen vet vad som gäller när den behagar dyka upp ;)
Bon Iver spelas nästan varje dag!
Dude, jag vet hur det känns. Men det är bara och spotta sig i näven och gå vidare i rask takt! Livet stannar inte för någon, så det är bara att hänga på och njuta längs med vägen. Backspeglar är bra, men man kör av vägen om man kollar i dom hela tiden..
Känn peppen!
//Mackan
tack så mycket mannen..
Och en stoooor värmande kram till dig...!! du borde blogga oftare tycker jag...!!
Tittut är guld... :)
Mackan: Tack som fan dude! I really do feel the PEPP!
Fanny: Jag vet att det skrivs lite sällan ibland. Men så är det. Ska bli kung med tittut!
Peace
Skicka en kommentar