Jag menar inte chipsdipp alltså!
Igår när jag kom till jobbet var allt som vanligt. I ungefär en timme, sen kom en molande känsla som kröp upp i halsen och stannade som en klump. Plus att jag blev orklös och allmänt nere och initiativlös.
Det gick till den milda grad att jag tillsammans med min arbetslagsledare kom fram till att jag skulle gå hem!
ALDRIG har jag gått hem ifrån jobbet för att ha varit ledsen eller liknande.
Min teori är att flytt, med alla förberedelser, dubbelt jobb då en kollega varit sjuk i 3 veckor, att papparollen närmar sig med allt vad det innebär, en massa gamla kort och nostalgiska saker i kartonger som väcker gamla känslor osv....allt detta sammantaget gjorde mig utmattad och konstig.
Men idag mår jag bättre. Och på FREDAG ska Jossan och jag till BVC och lyssna på hjärtljud och sen ska vi på TexasLonghorn, Papi ska få sin chili :) och på LÖRDAG bär det av till TITTUT för 3d/4d ultraljud! Skojj som fan!
Och varje dag så sparkar liten, då pratar jag med liten och klappar magen. Jag längtar något GALET.
Kul besked idag också är att Jossan är beviljad havandeskapspenning! Såååå skönt!
Nu Sova! Peace!
